Aviseringsljudet jag trodde jag raderat
ringer djupt inne i mina öron
I låsskärmens mörker
reflekteras bara jag
Jag skriver "hej"
och raderar, om och om igen
Det oskickade utkastet
andas

Den spelade styrkans ljudlöshet
kan jag inte stänga av i natt
Endast mina fingertoppar
blir ärliga

RefrängOrden jag aldrig skickade
löses inte upp djupt i min hals
Det oskickade utkastet
jag kan inte radera, kan inte radera
Jag trodde jag hade bestämt mig
ändå kan jag inte stänga sidan
Kärlekens kvardröjande doft
kallar fortfarande på mig

Mina vänners skratt
lämnade jag långt bakom mig
Gatlyktorna på vägen hem
känns märkligt snälla
"Nu är jag okej"
säger jag till mig själv
men tårarnas ordning
är det enda jag inte kan hålla

Den sista raden
kan jag fortfarande inte skriva
Mer än ett farväl
är det ett tack som gör ont
Beviset på att jag älskade
kan jag ännu inte radera

Orden jag aldrig skickade
löses inte upp djupt i mitt bröst
Det oskickade utkastet
jag kan inte sova, kan inte sova
När morgondagen kommer
kommer det att blekna lite?
Kärlekens kvardröjande doft
kallar fortfarande på mig

Jag skickar det inte längre
men ändå, jag älskade