Gardinens skugga svajar
Klockans tickande gör ont
Den enda kvarlämnade muggen
Förblir kall
Dina små vanor
Svävar i rummet
Ju lyckligare minnet
Desto tystare skär det

Ord jag inte kan skicka
Lossnar inte i bröstet
Fortfarande oläst
Den sista ömheten
Hur mycket jag än raderar
Minns mina fingrar
Att vi inte kan gå tillbaka
Det vet jag ju

RefrängEtt farväl genom gardinen
Ett farväl genom gardinen
Bara ljuset rör sig framåt
Det som gör mer ont än farväl är jag som fortsatte hoppas
Lika mycket som jag älskade
Kan jag inte vara snäll
Inom mig ekar du än

Ett kallt örhänge
Bara det ena blänker
Det du älskade
Doften av schampot
Jag kan inte byta ut det
Och jag bara skrattar
Stadens neon
Är underligt bländande
Från någon annans lycka
Vände jag bort blicken

Våra löften
Trodde vi för mycket på
Men mig själv som älskade
Kommer jag inte att hata
Jag gömmer tårarna i natten
På morgonen går jag
Med små andetag
Tar jag mig igenom dagen

RefrängEtt farväl genom gardinen
Ett farväl genom gardinen
Bara ljuset rör sig framåt
Det som gör mer ont än farväl är jag som fortsatte hoppas
Lika mycket som jag älskade
Kan jag inte vara snäll
Inom mig ekar du än

Även om tiden
Skulle kunna gå tillbaka
På samma plats
Skulle jag bli kär igen
I form av smärta
Lärde jag känna dig
Så just nu
Övar jag på att släppa taget

Ett farväl genom gardinen
Ett farväl genom gardinen
Bara ljuset rör sig framåt
Det som gör mer ont än farväl är jag som fortsatte hoppas
Men trots det tillhör jag nu
Mig själv
Och går tyst framåt

Ett farväl genom gardinen