Det är min vanliga plats, men ändå
är det bara bredvid dig som det är tyngdlöst
Jag vill prata, men rösten bär inte
bara läpparna rör sig förgäves
Varje gång din pennspets rör sig
gungar mitt hjärta
Ju kortare avståndet är, desto längre bort känns det
och jag gömmer mig bakom ett leende

Ett låtsat mod, likt en rymddräkt
tar jag på mig varje morgon
Bara ett enda ord hade räckt
men jag är fortfarande rädd

RefrängSå nära men ändå så långt borta, det är orättvist
Platsen bredvid är rymden
Jag vill prata med dig men kan inte
Platsen bredvid är rymden
Bara mina fingerspetsar verkar kunna nå fram
men rör jag vid det, känns det som om det går sönder
I det ögonblick du ler
stannar min tid

Ljudet av en lärobokssida som vänds
bara det får hjärtat att ta raska steg
Likt vitheten hos suddgummismulor
ler jag så att det inte ska märkas
Om våra blickar möts av en slump
tar syret slut
Mitt i allas småprat
ekar bara ditt namn

Bara lite mer än igår
om jag kan komma närmare, så räcker det
Från rymdens kant
kastar jag fram ett "god morgon"

Även om ditt svar är lågmält
låter den rösten mig flyga igen
Jag tror på mig själv idag
mot dig

Så nära men ändå så långt borta, det är orättvist
Platsen bredvid är rymden
men med ett enda ord kan det förändras
Platsen bredvid är rymden
I ett hörn av din anteckningsbok
vill jag lämna kvar mitt leende
Morgondagens jag kan säga det igen
Platsen bredvid är rymden