Den kalla vinden
dröjer sig kvar på fingrarna

En bänk i parken
papperspåsen är lätt
Den lånade laddaren
ska jag bara lämna tillbaka, ändå
känns dina fingerspetsar
lite långt borta
Ett tack
fastnar i halsen

Ett leende
försökte jag forma
men när våra blickar möttes
löstes det upp
Ord jag inte kan säga
samlas i mina handflator

RefrängHanden som lämnade tillbaka är kall
Det blir snart natt
Bara platsen som höll värmen
förblir tom
Kärleken finns kvar
men jag går inte tillbaka
Handen som lämnade tillbaka är kall
och den väcker mig

Tillbaka på mitt rum
letar jag efter vägguttaget
Min vanliga sladd
känns märkligt bräcklig
Bara den lysande lampan
ser full av liv ut
Känslan som aldrig fylls upp
tynar stilla bort

I mina minnen
låter jag dig vila
Anledningar att höra av mig
hittar jag inte längre på

RefrängHanden som lämnade tillbaka är kall
Det blir snart natt
Bara platsen som höll värmen
förblir tom
Kärleken finns kvar
men jag går inte tillbaka
Handen som lämnade tillbaka är kall
och den väcker mig

Dagen jag lånade den första gången
på väg hem från skolfestivalen
även med urladdat batteri
var det en natt vi kunde skratta
Bara den ömheten
gömmer jag i mitt hjärta
Det jag lämnade tillbaka var bara en sak
det jag lämnade kvar var mig själv

Handen som lämnade tillbaka är kall
men ändå kan jag gå vidare
Även om värmen försvinner
finns rösten kvar
Jaget som älskade
lämnar jag inte bakom mig
Handen som lämnade tillbaka är kall
och därför är den varm