Plötsligt för den doften
tillbaka den natten

På det trånga tåget
svävar en mjuk, nostalgisk doft förbi
Jag vänder mig om, en främling
men med samma parfym som din
Hjärtat slår så det gör ont
Jag kan inte andas

Jag klev av vid nästa station
trots att jag inte var framme än
På perrongens bänk
hämtar jag andan

RefrängDet har redan gått flera månader
ändå skakas jag om av en enda doft
Trots att jag trodde jag hade glömt
så minns min kropp
Varje gång jag känner denna parfym
dras jag tillbaka till det förflutna

Ute på stan, samma parfym
många människor bär den
Kommer det att bli så här varje gång
Kommer dagen då jag vänjer mig
Nästa tåg anländer
Jag reser mig upp

Jag smälter in i folkmassan igen
Den här gången håller jag andan
och kliver på

Det har redan gått flera månader
ändå skakas jag om av en enda doft
Trots att jag trodde jag hade glömt
så minns min kropp
Varje gång jag känner den doften
dyker ditt ansikte upp

Att leva i rädsla
för någons parfym är svårt
Kommer en dag då jag inte känner något alls
Det kanske vore ensamt

Det har redan gått flera månader
ändå skakas jag om av en enda doft
Trots att jag trodde jag hade glömt
så minns min kropp
Varje gång jag känner den doften
finns en skärva av det förflutna fortfarande kvar här