En vecka efter att vi gjorde slut
kom en låda från dig
Allt jag hade lämnat i ditt rum
låg samlat i den

I det korta meddelandet
stod det: "Hoppas du blir lycklig"
"Du behöver inte svara"
Var inte snäll först när allt tar slut
Till och med tandborsten vid handfatet
låg i en genomskinlig påse
fast det handlade om oss båda
bestämde du till och med hur det skulle sluta

Jag vill inte gå tillbaka
Det handlar inte bara om att klandra dig
Jag ville se ditt ansikte en sista gång
Jag ville också få säga farväl.

RefrängJag ville träffa dig och avsluta det
Även om jag grät och inte fick fram ett ord
Det avsked du hade bestämt
ville jag inte ta emot ensam
Jag ville träffa dig och avsluta det
Jag vill inte ha dig tillbaka
Om det skulle ta slut, så ville jag åtminstone
att du också skulle höra min röst

Varje gång jag plockar upp sakerna en efter en
minns jag det där rummet
Orden "Du behöver inte svara"
läser jag om och om igen
Jag vet att du inte ville såra mig
Åtminstone det förstår jag
Jag kan inte börja hata dig
Det är därför jag blir ännu argare

Även om du menade det som omtanke
utan att vänta på mitt svar
Att avsluta allt utan att träffa mig
kan jag fortfarande inte förlåta

Jag ville träffa dig och avsluta det
Även om vi hade börjat gräla
Det behövde inte bli ett fint avsked
Jag ville avsluta det med våra egna ord
Jag ville träffa dig och avsluta det
Det hade varit okej att fortfarande älska
Ändå ville jag förstå att det var slut
genom att se ditt ansikte

Om vi hade kunnat träffas
hade jag nog gråtit och blivit tyst
Till slut hade ingenting förändrats
Och det hade ändå varit okej
De sista orden
ville jag själv få välja
Jag tänker inte jaga dig
Det är okej att fortfarande vara arg

Jag ville träffa dig och avsluta det
även om uppbrottet redan var bestämt
Allt jag inte fick sagt
ville jag säga framför dig
Jag ville träffa dig och avsluta det
medan jag hörde din röst
Efter att ha sagt "Jag älskar dig fortfarande"
Jag ville också få säga farväl.

Lådan står fortfarande i hallen
I kväll får den stå kvar så
Ett farväl utan att vi träffades
bär jag fortfarande inom mig